Jennie heter ja!
Född 79.
Hästarna kom in tidigt, redan vid 4 års ålder börja man hänga med syrran i stallet, då var man lagom höjd att springa raklång under magen även på den suraste hästen och klia magen...
På den tiden var de fullstora hästar som hägra, ponny fanns inte i min värld då.
Sen följde några år på ridskolan innan Sofie kom in i mitt liv, e: Tjabo u: Vera.
Sofie var en liten shettis på ca 90 cm, en riktig tjurig tjej som blev bättre och bättre med tiden.
De var även med henne jag gjorde min tävlings debut.
Gissa om misslyckat, när vi kommer till ridhuset fick vi veta att man inte fick delta barbacka, så de var bara låna en sadel av en ridskole häst.
Full galopp mot första hindret och tvärnit, sadeln flög och likaså ja!
Snabbt avklarat...
Sen red ja och små tävla med ridskolans hästar parallellt, kom 2.a i dm i gymkana (tror de var 91 eller 92)
Efter en par år med Sofie fick ja inse att ja tyvärr börja växa ifrån henne pga min längd.
Då öppnades en helt ny värld för mig, Festis gjorde entere i mitt liv!!
De var nu ja verklingen fick rida, en häst utöver de vanliga, galoppombyten och hinder på höga höjder.
Festis var stor åt mig egentligen, men vi blev bästa kompisar direkt.
De blev en del tävlingar under den korta tid vi hade då, 2.a på km 92 värderas högre än något annat på en häst de flesta kalla tokig.
Tyvärr skildes våra vägar pga tragiska omständigheter, men den som väntar på nå gott väntar aldrig för länge, 9 år senare vid 25 års ålder fick grabben flytta hem igen och avlivades pigg som en mört vid nästan 28 års ålder pga tänderna.
93 kom Sissi i mitt liv 5 år gammal, vi kom att få 19 fina år tillsammans innan fången tog hennes liv 24 år ung. Hon var en vilde med tragiskt förflutet, som valde mig och under alla dessa år var hon speciell och valde de sina, både som fick hantera och rida. Hon var en naturligt begåvad ledare i en flock, tydlig och rättstvist styrde hon flocken med små signaler och behövde aldrig bråka med någon. Stor förlust för både mig och flocken när hon gick bort.
Tepee kom in av en slump 95 och finns kvar än idag, blev aldrig någon stjärna på travet men en klippa som ridhäst om än något klumpig på fötterna de första 10 åren som ridhäst. Att hästar har sorg märks tydligt på Tepee efter att Sissi försvann.
Shettisarna kom in i mitt liv 03 igen sedan ja hitta Fjant på annons, sen har de rulla på med fler och några föl har sett dagens ljus hos mig.
Shetlands ponnyn tog mig även in i djungeln bland utställningar och har väckt mitt intresse för körning.
Mitt intresse för hästar har växt genom åren, ja har ingen direkt utbildning men varit på många föreläsningar och seminarium som länsstyrelsen, jordbruksverket, hästlyftet mm anordnat.
Ett brinnande intresse och mycket faktaläsande har gett mig de kunskaper ja har idag, samt alla år på ridskolan och extra hjälp i alla stall när man växt upp.
Ja strävar att ha hästarnas så naturligt som möjligt med lösdrift i den mån de går och de box hästar vi haft erbjuds långa dagar ute i hagen. Flera av de föreläsningar ja varit på har haft fokus på just detta.
Barfota hästar är idealet men tur de finns boots/beslag till de som ej klarar sig utan...
Vill du komma i kontakt med mig finns ja på tel 073-5034958 //Jennie
Född 79.
Hästarna kom in tidigt, redan vid 4 års ålder börja man hänga med syrran i stallet, då var man lagom höjd att springa raklång under magen även på den suraste hästen och klia magen...
På den tiden var de fullstora hästar som hägra, ponny fanns inte i min värld då.
Sen följde några år på ridskolan innan Sofie kom in i mitt liv, e: Tjabo u: Vera.
Sofie var en liten shettis på ca 90 cm, en riktig tjurig tjej som blev bättre och bättre med tiden.
De var även med henne jag gjorde min tävlings debut.
Gissa om misslyckat, när vi kommer till ridhuset fick vi veta att man inte fick delta barbacka, så de var bara låna en sadel av en ridskole häst.
Full galopp mot första hindret och tvärnit, sadeln flög och likaså ja!
Snabbt avklarat...
Sen red ja och små tävla med ridskolans hästar parallellt, kom 2.a i dm i gymkana (tror de var 91 eller 92)
Efter en par år med Sofie fick ja inse att ja tyvärr börja växa ifrån henne pga min längd.
Då öppnades en helt ny värld för mig, Festis gjorde entere i mitt liv!!
De var nu ja verklingen fick rida, en häst utöver de vanliga, galoppombyten och hinder på höga höjder.
Festis var stor åt mig egentligen, men vi blev bästa kompisar direkt.
De blev en del tävlingar under den korta tid vi hade då, 2.a på km 92 värderas högre än något annat på en häst de flesta kalla tokig.
Tyvärr skildes våra vägar pga tragiska omständigheter, men den som väntar på nå gott väntar aldrig för länge, 9 år senare vid 25 års ålder fick grabben flytta hem igen och avlivades pigg som en mört vid nästan 28 års ålder pga tänderna.
93 kom Sissi i mitt liv 5 år gammal, vi kom att få 19 fina år tillsammans innan fången tog hennes liv 24 år ung. Hon var en vilde med tragiskt förflutet, som valde mig och under alla dessa år var hon speciell och valde de sina, både som fick hantera och rida. Hon var en naturligt begåvad ledare i en flock, tydlig och rättstvist styrde hon flocken med små signaler och behövde aldrig bråka med någon. Stor förlust för både mig och flocken när hon gick bort.
Tepee kom in av en slump 95 och finns kvar än idag, blev aldrig någon stjärna på travet men en klippa som ridhäst om än något klumpig på fötterna de första 10 åren som ridhäst. Att hästar har sorg märks tydligt på Tepee efter att Sissi försvann.
Shettisarna kom in i mitt liv 03 igen sedan ja hitta Fjant på annons, sen har de rulla på med fler och några föl har sett dagens ljus hos mig.
Shetlands ponnyn tog mig även in i djungeln bland utställningar och har väckt mitt intresse för körning.
Mitt intresse för hästar har växt genom åren, ja har ingen direkt utbildning men varit på många föreläsningar och seminarium som länsstyrelsen, jordbruksverket, hästlyftet mm anordnat.
Ett brinnande intresse och mycket faktaläsande har gett mig de kunskaper ja har idag, samt alla år på ridskolan och extra hjälp i alla stall när man växt upp.
Ja strävar att ha hästarnas så naturligt som möjligt med lösdrift i den mån de går och de box hästar vi haft erbjuds långa dagar ute i hagen. Flera av de föreläsningar ja varit på har haft fokus på just detta.
Barfota hästar är idealet men tur de finns boots/beslag till de som ej klarar sig utan...
Vill du komma i kontakt med mig finns ja på tel 073-5034958 //Jennie
